Historik

I 1655 års konstitutioner för Uppsala universitet stadgas att de båda professorerna i exegetik (bibelvetenskap) skulle föreläsa över Gamla respektive Nya testamentets kyrkohistoria. Genom ett testamente efter biskop Anders Kalsenius (1688–1750) i Västerås fick fakulteten möjlighet att inrätta en ny lärostol i ”teologiska prenotioner och theologia polemica”. Den skulle bära hans namn och innehavaren benämnas ”professor kalsenianus”. År 1790 fastslog Kungl. Maj:t att den så kallade förste teologie professorn skulle föreläsa i ”historia ecclesiastica veteris et novi testamenti samt i […] theologia pastoralis”. År 1806 övergick undervisningsskyldigheten i kyrkohistoria till den kalsenianska professuren.

Med inflytande från utvecklingen vid de tyska universiteten stärktes ämnets ställning under 1800-talet. År 1878 inrättades med statsmedel en professur i kyrkohistoria i Uppsala varvid kopplingen till det kalsenianska testamentet löstes, men dåvarande professor kalsenianus C.A. Cornelius övergick till att bli dess förste innehavare. År 1974 beslöts att professuren vid kommande ledighet skulle benämnas kyrkohistoria särskilt nordisk. År 1996 återgick benämningen till kyrkohistoria.