Kyrkohistoria och missionshistoria

Kyrkohistoria och missionshistoria omfattar studiet av kristna kyrkor, samfund och grupper från äldsta tid fram till idag. Såväl den geografiska som kronologiska och konfessionella bredden är stor. Undersökningar kan inrikta sig på lärosatser och mer eller mindre formell teologisk reflexion, men också på studier av organisation, personer och praktiskt kyrko- och fromhetsliv. Ett gemensamt drag för vår forskning är intresset för förändringar i ett konkret historiskt sammanhang, där idéhistoriska, rättsliga, politiska, kommunikativa och i bred mening sociala och ekonomiska faktorer har betydelse. Kyrkohistoria och missionshistoria är alltså ett forskningsämne där kristna trosföreställningar och praktiker analyseras som delar av sin tids mer allmänna historiska sammanhang.

Den kyrkohistoriska forskningen är i Uppsala inriktad på Norden och Europa i stort under de senaste cirka femhundra åren. Vi har sedan länge särskilt stark forskarkompetens vad gäller Norden under 1800- och 1900-talet och stärker samtidigt vår forskarkompetens vad gäller tidigmodern tid.

Den missionshistoriska forskningen i Uppsala är framförallt inriktad på Latinamerika, Nordamerika, Afrika och Asien under den europeiska kolonialeran. Studiet av möten och konfrontationer mellan olika religioner och kulturer har en central plats. Ett annat prioriterat område är studiet av framväxten av nya religiösa rörelser med kristna rötter och hur de sprids. Genom empiriskt grundade analyser bidrar vi till större kunskap om förändring och kontinuitet i konkreta situationer för att motverka schablonbilder och förenklingar.