Religionshistoria

Religionshistoria är en historisk-filosofisk disciplin som vid Uppsala universitet är samorganiserad i Teologisk fakultet. Som forskningsämne omfattar religionshistoria all världens religiösa traditioner, på all världens orter, i alla tider och i förhållande till all annan mänsklig kommunikation och social dynamik. Beroende på specifik problemformulering delar religionshistoriker teoretiska och metodologiska utgångspunkter med forskare inom närliggande discipliner som språkvetenskap, litteraturhistoria, idéhistoria, postprocessuell arkeologi, antropologi, sociologi, psykologi, statsvetenskap, konsthistoria, genusvetenskap, rättsfilosofi, medieforskning, områdesstudier (som Latinamerika, Afrika, Ostasien) och discipliner som fokuserar enskilda religionsfält (som islamologi, judaistik, buddhologi). Inom ämnet finns två, ibland samverkande, huvudfåror: dels religionshistoria som en textorienterad filologisk disciplin och dels religionshistoria som en antropologisk disciplin där den religiösa människan snarare än den religiösa urkunden sätts i centrum. Huvudfårorna förenas i tre gemensamma utgångspunkter: För det första ett visst mått av distans då forskare och forskningsobjekt vanligen är särskilda i termer av tid, rum, idétradition och sociala sammanhang. För det andra ett ideologikritiskt perspektiv, om än ej nödvändigtvis i marxistisk mening, ur vilket religion ses som föränderliga sociala konstruktioner producerade genom den historia människan själv skapat. Det bör inskjutas att detta inte utesluter möjligheten av det gudomligas existens, endast markerar gränsen för det vetenskapliga studiet av religion. Religionshistoria är således, för det tredje, en ickenormativ disciplin som inte uttalar sig om hur något är, skall eller bör vara utan tvärtom granskar konstruktionen av dylika försanthållna normerande utsagor och föreställningar.

Inom teologisk fakultet avgränsas ämnet till studiet av ickekristna religioner. I den mån kristendom omfattas som forskningsfält rör det vanligen från huvudfåran avvikande idétraditioner (från gnosticism till befrielseteologi), religionsmöten (historiskt, lokalt, globalt) eller specialiserade undersökningar som teologiska konstruktioner av kön eller ras. Som forskarämne vid Uppsala universitet präglas religionshistoria självfallet av de medverkande forskarnas respektive forskningsinriktningar och kompetenser, vilket du finner i vårt Forskningsprogram.

Länkar

Publikationer (DiVA)